Förenklad miljörisk­bedömning av nanomaterial

Egenreferat

Miljörisker relaterade till tillverkade nanomaterial har visat sig vara svåra att bedöma. Ett alternativ till att göra en fullständig miljöriskanalys, som kräver mycket kunskap och data, är att använda så kallade proxyindikatorer. Dessa är parametrar som kan användas för att göra en förenklad, preliminär miljöriskbedömning. I den nyligen publicerade studien med den engelska titeln Proxy Measures for Simplified Environmental Assessment of Manufactured Nanomaterials görs ett försök att identifiera lämpliga proxyindikatorer för nanomaterial.

Identifiering och test av indikatorer

Totalt 18 potentiella proxyindikatorer identifierades. Av dessa befanns sex stycken ha hög potential då de både har en tydlig koppling till miljörisk och tillräckligt med tillgängliga data för att möjliggöra en bedömning. Två av dessa var global produktionsvolym av nanomaterial och akut akvatisk ekotoxicitet. För att testa tillämpbarheten av dessa två parametrar användes de för att bedöma sju tillverkade nanomaterial: kiseldioxid, titandioxid, kolnanorör, ceriumdioxid, zinkoxid, silver och grafen.

Kiseldioxid, titandioxid och grafen har höga produktionsvolymer, silver har hög ekotoxicitet

Resultatet visas i figuren där de flesta nanomaterialen representeras av sina kemiska symboler. Kolnanorör representeras med sin engelska förkortning ”CNT” och ”graphene” är det engelska namnet på grafen. Exempel på tröskelvärden har också införts i figuren tillsammans med åtgärder kopplade till tröskelvärdena.

Om ett nanomaterial har både hög produktion och ekotoxicitet innebär det att handling i stil med förbud eller självreglering inom branschen är motiverad. Om endast produktionen är hög är det istället motiverat med övervakning av den ekotoxikologiska litteraturen för att säkerställa att nya resultat inte visar på en högre ekotoxicitet. Om ekotoxiciteten är hög men produktionen låg kan man övervaka produktionsvolymerna för att säkerställa att de inte ökar notabelt. Avslutningsvis, om varken produktionen eller ekotoxiciteten är höga krävs ingen omedelbar handling med bedömningen kan upprepas vid ett senare tillfälle för att säkerställa att resultatet inte ändrats.

Som figuren visar finns det inga nanomaterial för vilka både produktionen och ekotoxiciteten är hög. Däremot har tre nanomaterial höga produktionsvolymer (kiseldioxid, titandioxid och grafen) och ett har en hög ekotoxicitet (silver). De breda intervallen i figuren visar också att det finns en stor osäkerhet i resultatet. Testet visar framför allt att proxyindikatorerna kan användas för en förenklad miljöriskbedömning av tillverkade nanomaterial.

 

Källa: Rickard Arvidsson, Chalmers tekniska högskola och ledamot i SweNanoSafes expertpanel

Läs mer:

 

Bild: Ur publikationen i Environmental Science & Technology 52(23): 13670-13680. Copyright 2018 American Chemical Society.

Bildtext (eng.): Proof of concept assessment of seven manufactured nanomaterials using the two proxy measures production volume and short-term
aquatic ecotoxicity. Circles show median values and ranges show interval between the 25th and 75th percentile. Note that the ecotoxicity values
have been inverted so that higher values imply higher ecotoxicity. 

SweNanoSafe

Du kanske även gillar