Europeisk konferens om standardisering för nanoteknologier och nanomaterial

Konferensen om standardisering för nanoteknologier och nanomaterial lockade drygt 90 deltagare den 2 oktober 2018 i Bryssel. Den tekniska kommittén CEN/TC 352 arrangerade mötet i samarbete med de europeiska kommittéerna CEN och CENELEC samt EU-kommissionen.

Konferensen samlade deltagare från EU-kommissionen, standardiseringsorgan, universitet, forskningsinstitut, myndigheter, industri, fackföreningar och NGO:s med intresse för dagens tema: standardisering av nanomaterial för säkrare produkter, produktion och användning.

Mötet var den tredje konferensen inom området och innehöll föredrag från ett tjugotal experter. Dagen var indelad i en session med presentationer av europeiska standardiseringsprojekt under mandatet för nanoteknik och nanomaterial, tre rundabordsdiskussioner inklusive presentationer kring olika teman, och en postersammankomst med visningar av tolv posters.

Framsteg i arbetet med standarder

På europeisk nivå finns tre standardiseringsorgan: Europeiska standardiserings­kommittén, CEN; Europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering, CENELEC; och Europeiska institutet för telestandarder, ETSI. Nationell medlem i CEN är svenska standardiseringsinstitutet, SIS; svensk nationalkommitté i CENELEC är SEK Svensk Elstandard och nationell medlem i ETSI är Svenska Informations- och Telekommunikations-Standardiseringen; ITS.

I sitt formella välkomsttal berättade Cinzia Missiroli, föreståndare för CEN och CENELEC, om CEN:s arbete. Nano-standardiseringarbetet inom EU tog fart på allvar 2007 då EU-kommissionen gav i uppdrag till CEN, CENELEC och ETSI att identifiera och dokumentera standarder som berör säkerhet och föreslå nya för att tillgodose behoven hos företag, tillsynsmyndigheter och NGO:s. Inventeringen var grunden för att bevilja standardiseringsmandatet M/461 ”för standardiseringsverksamhet avseende nanoteknik och nanomaterial” under 2010. EU kom överens med CEN om finansiering på 4,6 M€ till ett konsortium med tre tekniska kommittéer (CEN/TC 352 ”Nanoteknologier”, CEN/TC 137 ”Arbetsplatsexponering” och CEN/TC 195 ”Luftfilter”), omfattande utveckling av 16 standarder från år 2013 till 2019. Cinzia Missiroli menade att standardiseringsarbetet inom nanoteknologisektorn gått långsamt under en lång tid, men att det i dag görs stora framsteg.

Samarbete mellan standardiseringsorgan

Kirsten Rasmussen vid Joint Research Centre, JRC, Ispra, Italien, höll ett intressant anförande om kopplingar mellan Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, Internationella standardiseringsorganisa­tionen, ISO, och CEN. Vanligtvis samarbetar standardiseringsorganen på en nationell, europeisk (CEN) och internationell (ISO) nivå vid framtagandet av standarder.

Den samlade EU-lagstiftningen kräver bland annat information från tillförlitliga mätningar vilka lämpligen genomförs utifrån OECD:s ”Testing Guidelines” (riktlinjer för testning). I de fall det saknas lämpliga sådana riktlinjer, är metoder från standardiseringsorganen att föredra framför till exempel användandet av ett laboratoriums egna ”in house” analysmetoder. Tillsammans täcker OECD:s riktlinjer för testning och standarder de flesta testbehov. Ett exempel på samarbete som Kirsten Rasmussen nämnde är mellan JRC, OECD och CEN/ISO är den utveckling av en OECD ”Testing Guideline” för VSSA (volume specific surface area) som pågår.

Den tekniska kommittén TK 516 Nanoteknik hos SIS är med och aktivt påverkar innehåll och riktlinjer för framtida standarder, från global till nationell nivå. Nyheter om dess verksamhet har SweNanoSafe tidigare presenterat här.

CENELEC bedriver idag inte något arbete på det elektrotekniska nanoområdet utan sådant sker genom den internationella elektrotekniska kommissionen, IEC. De flesta standarder från IEC fastställs på europeisk nivå av CENELEC och i Sverige av SEK Svensk Elstandard.

Synpunkter från EU-kommissionen

Gert Roebben vid EU-kommissionen presenterade kommissionens synpunkter på regleringen av nanomaterial och den roll standardiseringen spelar.

Framgångsrikt verkställande av lagstiftningen beror ofta på tillförlitliga mätningar av vissa ämnens närvaro, mängd och egenskaper. Man kan uppnå jämförbarhet av data om testerna utförs på ett visst sätt, till exempel enligt överenskomna och erkända standardprotokoll.

För att balansera möjligheter och risker har EU och medlemsstaterna tagit initiativ till att anpassa lagstiftningen till nanomaterial. Centralt för genomförandet av de reviderade REACH-bilagorna är en så kallad ”intelligent” grupperingsstrategi.

Poster om mätning av ultrafina partiklar

Under postersammankomsten fick deltagarna möjlighet att diskutera med olika forskare som presenterade sina arbeten.

En poster handlade om utvecklingen av en standard för mätning av exponering vid inandning (C. Asbach, IUTA, Duisburg, Tyskland och G. Lidén, Stockholms universitet). För närvarande finns inga överenskomna lämpliga parametrar för att mäta ultrafina partiklar såsom antal per volymsenhet, ytarea per volymsenhet och massa per volymsenhet, då de toxikologiskt mest relevanta parametrarna fortfarande inte är fastställda. Standarden kommer att ge vägledning i hur man bestämmer de olika parametrarna och i hur valet av parametrar påverkar riskbedömningen.

Inkludera riskbedömning i innovationsprocessen

Michael Persson, Nouryon (tidigare AkzoNobel PPC), talade om behovet av en gedigen riskbedömning under innovationsprocessen så att företaget kan visa att materialet är säkert. Han arbetar med kolloidal silika (2-100 nanometer) och menar att det är viktigt att få tidiga varningssignaler vid utveckling av nya material och därmed undvika potentiella risker.

Michael Persson avslutade med en uppmaning till diverse intressenter att fundera över konceptet ”Rapid Learning”: hur kan vi snabba på innovationsprocessen genom att inkludera riskperspektivet?

Viktigt med fortsatt samarbete för säkrare produkter

Emeric Frejafon, INERIS och ordförande CEN/TC 352, sammanfattade dagen med att säga att nanoteknologi spelar en väsentlig roll i vårt samhälle, men att vi fortfarande behöver adressera säkerhets- och hålllbarhetsfrågorna.

Rutinmässiga verktyg fattas alltjämt, men standardiseringsarbetet pågår för en säker innovation, riskbedömning, livscykelanalys och riskhantering. Centralt i detta är den tekniska kommittén ”Nanoteknologier” (CEN/TC 352) och samarbetet med de nationella standardiseringsorganen, ISO och OECD, det vill säga samverkan och samarbeten mellan alla intressenter.

 

Källa: Rune Karlsson, SweNanoSafe

Mer information:

 

Artikel uppdaterad 31 januari, 2019

 

Bild: Hepta, Adobe Stock

SweNanoSafe

Du kanske även gillar

Mini-symposium on Nanosafety & Nanomedicine

Professor Bengt Fadeel, Institute of Environmental Medicine, Karolinska Institutet, and Chair SweNanoSafe's Expert Panel, organises a mini-symposium on nanosafety and nanomedicine in collaboration with the Swedish National Platform for Nanosafety. Keynote speakers are Dr. Phil…