Arbetsmiljö

Lagstiftning

Arbetsmiljö­lagstiftning och nanomaterial

Arbetsmiljöverket är den myndighet som ansvarar för arbetsmiljöfrågor i Sverige. På regeringens uppdrag ska arbetsmiljöverket se till att arbetsgivare bedriver ett aktivt arbetsmiljöarbete så att ingen skadas eller blir sjuk till följd av arbetet.

Kemiska risker i arbetsmiljön regleras av europeisk och nationell lagstiftning

Reglerna i EU-direktivet om kemiska risker i arbetsmiljön (98/24/EG) införlivas i Sverige främst i föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker.

Direktivet är ett så kallat minimidirektiv vilket gör det möjligt för medlemsstaterna att ställa ytterligare krav på arbetsgivarna. Leverantörernas skyldigheter regleras av annan lagstiftning, exempelvis EU:s kemikalielagstiftning REACH.

I EU finns också regler om skydd av arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagener i arbetet (Rådets direktiv 2004/37/EG, ändrat i Europaparlamentets och Rådets direktiv 2017/2398/EU).

I detta ingår tillverkade nanomaterial i den utsträckning de är cancerogena eller mutagena. Det innehåller dock ingen direkt hänvisning till nanomaterial och inga gränsvärden finns fastställda för exponering av nanomaterial i arbetet. Detta direktiv införlivas i föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker och om hygieniska gränsvärden.

Svensk arbetsmiljölagstiftning beskrivs i arbetsmiljölagen (1977:1160). Det är Arbetsmiljöverkets uppgift att ta fram föreskrifter och att utöva tillsyn. Föreskrifterna förtydligar arbetsmiljölagen. Föreskriften om kemiska arbetsmiljörisker AFS 2014: 43 är ett sådant förtydligande av svensk lag.

Om nanomaterial som kemisk riskkälla

I EU-direktivet om kemiska arbetsmiljörisker används begreppet ”kemisk agens”, vilket motsvaras av definitionen för ”kemisk riskkälla” i föreskrifterna.

Nanomaterial kan ge upphov till en kemisk riskkälla det vill säga vara något som kan skada på kemisk väg.

Ett nanomaterial kan exempelvis definieras som en riskkälla när det är en farlig kemisk produkt i sig eller när det oavsiktligt uppstår partiklar i nanostorlek vid förbränningsprocessen i en dieselmotor. Föreskriften omfattar alla typer av kemiska riskkällor.

Om nanomaterial som kemisk produkt

Med en kemisk produkt menar föreskriften varje kemiskt ämne eller blandning av kemiska ämnen som tillverkats eller utvunnits och vars funktion främst bestäms av dess kemiska sammansättning eller utgör avfall.

En farlig kemisk produkt är i föreskriften definierad som en kemisk produkt eller explosivt föremål som medför en fysikalisk fara eller hälsofara enligt förordning (EG) nr 1272/2008 (CLP-förordningen).

Tillverkade nanomaterial är en kemisk produkt och därför kan nanomaterial med fysikalisk-kemiska egenskaper som skiljer sig från bulkämnets egenskaper behöva bedömas och klassificeras separat.

Arbetsgivarens ansvar

Arbetsgivaren har, enligt arbetsmiljölagen, huvudansvaret för arbetsmiljön och därmed hanteringen av kemiska riskkällor, exempelvis nanomaterial, i arbetsmiljön och att ”vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall”.

Det innebär att arbetsgivaren ska arbeta för att produkter, som kan anses vara farliga för hälsan eller orsaka olyckor, endast används under förhållanden som ger betryggande säkerhet. Arbetsgivarna ska vid användning av kemiska produkter följa kraven i den svenska föreskriften om kemiska arbetsmiljörisker.

Hygieniska gränsvärden

Kemikalier kan skada kroppen på olika sätt. De kan ta sig in i kroppen via munnen, andningsorganen och/eller huden.

För arbetsgivare och arbetstagare som använder nanomaterial kan det vara av intresse att ta del av Arbetsmiljöverkets föreskrift om Hygieniska gränsvärden (AFS 2015:7). Denna föreskrift anger högsta tillåtna halt i luften som man andas in för cirka 500 ämnen eller ämnesgrupper inklusive olika typer av damm. Ännu finns inga särskilda gränsvärden för nanopartiklar men arbete pågår för att ta fram detta.

Den vetenskapliga kommittén för yrkeshygieniska gränsvärden (SCOEL) och den nordiska expertgruppen (NEG) är två arbetsgrupper som arbetar med att ta fram underlag till hygieniska gränsvärden.

NEG har tagit fram ett sådant underlag, ett så kallat kriteriedokument, för kolnanorör. Mer information om kolnanorör kan du hitta här.

Annan lagstiftning av betydelse

Utöver krav i Arbetsmiljöverkets lagstiftning kan arbetsgivarnas skyldigheter gällande säker hantering av nanomaterial också regleras direkt eller indirekt av annan lagstiftning.

Det kan exempelvis vara livsmedels-, läkemedels- och kemikalielagstiftningen eller lagstiftning rörande transport av farligt gods eller avfallshantering.

För mer information om detta hänvisas läsaren till respektive myndighet, se även meny och ”Länkar” på sidan Lagar & vägledningar. Där och på sidan Arbetsmiljö hittar du också länkar till andra resurser inom arbetsmiljöområdet.

Källa: SweNanoSafe i samarbete med Arbetsmiljöverket