Om risker för anställda som använder nanomaterial

Finns det några risker för anställda som använder nanomaterial?


Svar

Anställda kan utsättas för nanomaterial genom tre exponeringsvägar: inandning, intag eller genom huden. Den vanligaste exponeringsvägen är inandning av luftburna nanopartiklar som har släpps ut i arbetsplatsluften. Nanopartiklarna kan eventuellt deponeras i luftvägarna och i lungorna.

Nanomaterial kan också oavsiktligt intas genom hand-till-mun-kontakt.

Riskerna med hudupptag uppskattas vara lägre än för inandning; huden tillåter inte att nanomaterial tränger igenom men skadad hud kan vara mindre skyddande.

Sannolikt finns det risker med att exponeras för nanopartiklar. Nanomaterialens giftighet kan variera från de som är mindre giftiga till de som är väldigt giftiga.

Speciellt giftiga tros fiberformiga nanomaterial vara. Vissa typer av kolnanorör har i djurstudier gett upphov till lungcancer. Studier på yrkesmässigt exponerade arbetare som utsatts för kolnanorör visade på en signifikant ökning av fibrosmarkörer i insamlade biologiska prover. Världshälsoorganisationens (WHO) cancerforskningsorganisation IARC har klassificerat en typ av kolnanorör som möjligt cancerframkallande för människor. Det amerikanska institutet för arbetarskydd och hälsa (NIOSH, 2013) har föreslagit ett speciellt hygieniskt gränsvärde för kolnanorör baserat på elementärt kol (0,001 mg/m3).

Även olösliga sfäriska nanopartiklar i aggregatform är mer giftiga per massenhet än större partiklar av samma material, och det beror på att de ger upphov till mer inflammation i lungorna. Vidare har nanopartiklar större sannolikhet att nå ner till de lägre regionerna av lungan och de har ofta betydligt högre förmåga att bli luftburna vid hantering jämfört med större partiklar. Detta har bland annat lett till att NIOSH föreslagit ett speciellt gränsvärde för titandioxid i nanoform (0,3 mg/m3).

Försiktighetsprincipen bör tillämpas så länge de toxikologiska effekterna för de olika nanomaterialen inte är klarlagda och tills nanospecifika hygieniska gränsvärden är satta. Det innebär att företag som producerar eller hanterar tillverkat nanomaterial ska tillämpa en hög nivå av eliminations- och skyddsåtgärder i arbetsmiljön för att begränsa och kontrollera den luftburna exponeringen för nanomaterial så att den yrkesmässiga exponeringen minimeras till lägsta möjliga nivå.

Källa: Maria Hedmer/Expertpanelen

Mer information om nanomaterial i arbetsmiljön hittar du under Lagar & vägledningar på denna sida.